Klimatfrågan.nu förbereder frågor till våra myndigheter och politiker om skogens och biomassans roll för möjligheterna att minska växthuseffekten. Här finns flera motstridiga besked.

Till en del handlar det om val av perspektiv, men i rätt stor utsträckning verkar det gälla sakfrågor. I dessa hoppas vi på klargörande svar från våra myndigheter så att dimmorna kan skingras på ett område som blivit helt centralt i den svenska klimatpolitiken. Frågan är av stor betydelse för hur den hittills förda klimatpolitiken ska bedömas – betydande minskningar i redovisningen av de svenska utsläppen beror på övergången till biobränslen. Den är också avgörande för de framtida insatserna som beräknas få stora positiva klimateffekter tack vare ökad inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel – den så kallade reduktionsplikten. Det som betyder något för klimatet är naturligtvis hur dessa insatser påverkar utsläppen och därmed växthuseffekten. Att klara ut denna fråga till dess att Sverige under nästa vår som ordförandeland ska leda EU:s arbete vore mer än önskvärt. Här några bland många exempel på skilda positioner i frågan.

Konjunkturinstitutet som bland sina uppgifter har att granska svensk miljöekonomi tog sig an Skogen, klimatet och politiken i 2021 års rapport. Institutet kom fram till att ”Klimatpolitiken har länge uppvisat en slagsida … i det att den fokuserat på koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen. Härmed har vi sannolikt fått för stora biogena utsläpp och för lite inlagring av kol i skog och mark.” s 70. Slutsatsen bygger på uppfattningen att även förbränning av biomassa har negativ klimatpåverkan.

Mot detta protesterade Naturvårdsverket i en särskild skrivelse: ”för klimatet är det bättre att använda biobränslen än fossila bränslen. Förbränning av fossila bränslen släpper ut koldioxid som togs upp ur atmosfären av levande biomassa för många miljoner år sedan, vilket ökar koldioxidhalten i atmosfären, förstärker växthuseffekten och förändrar klimatet.” Naturvårdsverkets synpunkter på Konjunkturinstitutets Miljöekonomiska rapport 2021 – Skogen, klimatet och politiken  2021-12-08 Ärendenr: NV 09361 21 s. 2. 

Klimatpolitiska rådet, expertorganet som ska hjälpa regering och riksdag att nå utsläppsmålet 2045 och, för transportsektorn, ett etappmål för 2030 med 70 procents reduktion jämfört med 2010 års nivå. I sin första rapport från 2019 rekommenderar rådet att använda biodrivmedel som ett dragspel med vars hjälp transportsektorns klimatmål för år 2030 garanterat kan nås, nota bene om biodrivmedlens förbränningsutsläpp bokförs som obefintliga. I den utsträckning andra insatser visar sig otillräckliga föreslås inblandningen av biobränslen i bensin och diesel ske i de proportioner som målet kräver. Rådet sätter själv frågetecken för om tillgången på biobränslen kommer att vara tillräcklig men inte för utsläppsfriheten. I rådets senare rapporter har den principiella hållningen inte förändrats.

Även i denna fråga har Konjunkturinstitutet en avvikande uppfattning som kommer till uttryck i följande tankeexperiment: ”När en bilist tankar fossilt drivmedel i Sverige kommer de koldioxidutsläpp som sker vid förbränningen att räknas som utsläpp i den svenska transportsektorn. Om samme bilist istället tankar biodrivmedel kommer de[ssa att ...] bokföras i [produktions]land[et]s markanvändningssektor. ... Detta innebär att samtidigt som ett bränslebyte leder till minskade fossila utsläpp i transportsektorn, så ökar trycket på en sektor som är betydligt mer svårreglerad.” Konjunkturinstitutet: Biodrivmedel och kolförråden, 2020:14f.

Om Konjunkturinstitutet har rätt skulle detta betyda att den ökade användningen av biodrivmedel – till över 90 procent importerade – visserligen minskar de i Sverige bokförda utsläppen, men inte de totala utsläppen, de som sker till atmosfären. Kan det stämma?

Klimatfrågan.nu återkommer med preciserade frågor till dessa och andra myndigheter inom kort.

Anders Gullberg