Sverige ska nå antagna klimatmål och har goda möjligheter att leda det globala klimatarbetet. Det deklarerar ministrarna Kristersson, Busch och Pourmokhtari på DN Debatt. En välkommen omsvängning efter att Kristersson bagatelliserat klimatkrisen.
Men det är inte lätt att upptäcka vad i den skisserade politiken som kan tjäna som en tillräckligt omvälvande förebild. Det är variationer på kända och praktiserade teman. Efter ett halvsekel av misslyckad klimatpolitik krävs andra grepp.
Redovisning av effekter på miljö och sociala förhållanden skapar starka konflikter när dessa dimensioner tillmäts ökad betydelse. Såväl företag och investerare som regeringar är engagerade. Tidskriften Economist varnar för det godtycke som råder och förordar en kraftsamling gällande redovisning av effekter på klimatet som viktigaste tillägget till ekonomiska bedömningar.
Här har Sverige chansen att med begränsade resurser nå globalt genomslag. Då måste notoriska överskattningar av positiva klimateffekter stävjas. Ett hinder är den starka önskan hos politiker och företagsledare att kunna kombinera ökade vinster och ekonomisk tillväxt med klimatomställningen. En korrekt redovisning underlättas också av om brister i det internationella rapporteringssystemet rättas till. Detta gäller särskilt utsläpp från mark och växtlighet.
Ska Sverige gå före på detta område förutsätts att våra politiker uppriktigt granskar egna uppfattningar. En kultur måste skapas inom politik, förvaltning och företag där man söker efter och rättar till egna brister. Den ärlighet som ministrarna efterlyser om intressekonflikter mellan miljöfrågor är en bra utgångspunkt. Deras inlägg innehåller flera exempel lämpade för självrannsakan:
● Finns intressekonflikter också mellan ekonomisk expansion och minskade utsläpp?
● Kan malmen, skogen och fri företagsamhet, som enligt ministrarna byggde Sverige rikt (med stor klimatpåverkan), också klara klimatomställningen?
● Det internationella kapitalet söker sig till fossilfria verksamheter, konstaterar ministrarna. Bör det också nämnas att de klimatskadliga investeringarna överväger?
● Påverkan från hela värdekedjan måste tas med för vindkraft, batterier, elbilar. Gäller det också för kärnkraften?
● Utsläpp från importerade biodrivmedel belastar andra länder. Reduktionsplikten minskar de bokförda utsläppen i Sverige, men har utsläppen till atmosfären alls minskat?
● Begreppet fossilfritt, inte utsläppsfritt, förekommer i ministrarnas text. Leder inte förbränning av biogena material också till utsläpp?
● Klimatnyttan av svensk export uppges vara enorm därför att denna tränger undan varor med betydligt större klimatavtryck. Vad talar för att just detta sker?
Sverige har förutsättningar att bli världsledande på principer för korrekt klimatredovisning.
Regeringen uppmanas att:
● Kraftigt förstärka Klimatpolitiska rådets granskningsresurser med uppdrag att utveckla ett system för korrekt redovisning av effekter på klimatet.
● Möjliggöra att även internationell expertis engageras i detta arbete.
● Föranstalta om en stor internationell konferens där Sveriges världsledande position i klimatredovisning manifesteras – en värdig uppföljning av Stockholmskonferensen om mänsklig miljö 1972.
Anders Gullberg, docent, tidigare forskningschef och adjungerad professor, KTH, samt initiativtagare till den nystartade föreningen Klimatfrågan.nu
Debattartikel
Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD) och Romina Pourmokhtari (L):
”Regeringen bjuder in till nationellt klimatmöte”
Repliker
Anders Gullberg, docent:
”Klimateffekter måste redovisas hederligt”
